Legenden om Darren Shan

”RV ryggade tillbaka från buren, chockad. Han lyfte de avkortade armarna och såg blodet pulsera från hålen under armbågarna.

Jag försökte slita åt mig underarmarna från vargmannens mun – om jag fick åt mig dem kunde de sättas på igen- men han var för snabb för mig, hoppade undan och började tugga. På några sekunder var armarna sönderslitna, och jag förstod att de aldrig skulle kunna användas igen."

Darren Shan, en pojke vars öde är oklart, tills en freak-show kommer till deras lilla stad, ”Cirque du Freak”. Då var han bara en vanlig pojke, med en vanlig familj, som gick i en vanlig skola med vänner. På Cirque du Freak ser Darren och Steve några av de mest fantastiska och overkliga framträdanden som de någonsin sett. Steves uppmärksamhet fångas av en man som i ett framträdande stiger in på scenen, iförd i en gammaldags rock. Han är ärrad över kinden och i handen har han med sig en bur och en flöjt. I buren finns det en spindel och mannen presenteras som Mr. Crepsley och spindeln som Madam Octa.

   Framträdandet är en liten uppvisning där Crepsley styr Madam Octa med hjälp av sin följt, vilket Darren blir riktigt fascinerad av, då han själv alltid älskat spindlar och försökt göra dem tama genom att leta upp dem och ta hand om dem som hans husdjur. Han låter dem bo i en burk, matar dem med insekter och har försökt släppa ut spindlarna i rummet och göra dem tama, men utan några bra resultat.

   Steve som varit intresserad av vampyrer, känner igen Mr. Crepsley från en bok han läst och blir genast intresserad då han själv alltid velat vara ett av nattens väsen, han får en massa idéer om hur han ska försöka övertala Crepsley att göra honom till en vampyr. 

Under tiden har Darren lyckats sno Madam Octa. Han tar med sig spindeln hem och och när Steve kommer och hälsar på Darren lyckas Steve bli biten av spindeln. Han läggs genast in på intensiven, men ingen doktor vet vad de ska göra för att rädda Steve. Mr. Crepsley är den enda som vet och som kan hjälpa, men Crepsley vill ha ett utbyte mot att rädda Steve - Darrens liv. Darren känner sig tvingad, det är trots allt hans fel att Steve blev biten så han går med på det, att bli en halvvampyr, men under åren kommer han utvecklas till en fullständig vampyr. Men först, måste Darren dö, han måste fejka sin död, lämna familj och vänner, bara för Steve. Darrens liv i utbyte mot Steves, något som kommer att ge större konsekvenser än någon någonsin anat.

Legenden om Darren Shan är en serie på 12 böcker med genren fantasy, kanske till och med lite skräck beroende på hur man ser det. Vi får följa med på äventyr i en annan del av vår värld, med vampyrer, vargar, vampanezer och en massa andra figurer så som underliga filurer. En resa där vi hittar kärlek, vänskap, död, evighet, hopp, tro, sorg, och ödet, en värld man inte kan föreställa sig, en värld utan gränser.

   Efter att ha läst den första boken var jag fast i denna serien, även om det är fantasy kan jag hitta saker som stämmer in i min egna värld, då hoppet nästan varit helt borta eller när man måste inse att det man älskar måste man ”låta gå”, ”släppa taget om” för ens egna bästa, kanske till och med för andras. Sorgen man upplever när någon man älskar gått bort, när man önskar att allt bara var en mardröm så man kan vakna igen, känslan av att inte ens vilja gå vidare i livet.

Böckerna var väldigt lättlästa, ganska stor text och tunna, kanske en aning för lätta för mig men jag kunde verkligen inte sluta i mitten av serien då läsningen skulle varit värdelös, alla gånger man stått i kö för att få låna boken och lyckan som uppstod när man äntligen var där, längst fram i kön! Jag rekommenderar denna serien, mest riktat till er som gillar fantasy, detta är en riktigt verklighetsflykt då man kan ligga sömnlös bara för att man vill veta vad som händer i nästa bok.

Böckerna är skrivna av Darren O'Shaughnessy, en irländsk författare. Nu har han ganska nyligen börjat på en ny serie om Mr. Crepsley. Darren O'Shaughnessy och författaren av Vargbröder påminner lite om varandra, de är inom samma genre, fantasy, och man ser den där gränsen till lite av det övernaturliga men fortfarande finns hela ”vår” värld runt omkring i boken, världen vi lever i glöms aldrig bort i dessa böckerna, det är som om det är flera verkligheter i en värld.