Hungerspelen

1. ”Pojken tittade bakåt mot bageriet som för att kontrollera att kusten var klar och sedan kastade ett bröd åt mitt håll utan att släppa grisen med blicken.”

De orden som fastnade i min hjärna och som verkligen fick mig att tänka var : kastade ett bröd åt mitt håll.
Det fick mig att minnas vad en person gjort för mig. Jag var ledsen och hade ingen stans att ta vägen, allt var svart runt omkring mig, jag kände inget för livet längre det var som om det inte fanns något framför mig, det var bara svart. Men så en dag tar en tjej kontakt med mig, då hade en vän till mig berättat att jag inte mådde bra och hennes vän tog kontakt med mig för att prata och hjälpa.
Det kändes oerhört bra att någon brydde sig, fastän alla andra gjorde det. Men det var något speciellt, jag var en främling för henne och hon var en främling för mig och helt plötsligt var det mycket enklare att prata om det svåra som hade hänt och hände. Det var bara enklare att berätta för någon man inte kände än för någon man känner.
Hon hjälpte mig verkligen på vägen till något bättre, att må bättre och se livet från ett annat håll.


2. ”Men då måste ni lyda mig till punkt och pricka.”

I boken så förstår jag det som om Katniss (huvudpersonen) inte litar på den personen som säger det. Men ändå så gör hon ett avtal med honom.
Om man inte litar på personen, varför gör man ett avtal som är på liv och död? Jag ser det bara som meningslöst.

3. ”Men..., börjar jag men blir avbruten."

Avbruten, avbruten, antagligen ett ord jag skulle kunna sitta och mumla för mig själv hur länge som helst och klaga över ordet enda tills jag dör. Hatar ordet och hatar vad det står för, egentligen kan man undra varför det ens finns. Det borde inte finnas tycker jag, för man ska inte behöva bli avbruten, aldrig. Alla har sin rätt att säga vad de tycker och tänker och alla har en röst som borde höras, inte tystas.
Jag ser ingen poäng med att avbryta andra heller för den delen, oartigt, taskigt och ibland till och med ouppfostrat beroende på då förstås, även om man vill tycka till kan man väl ändå vänta tills personen pratat till punk?

4. ”Peeta Mellark och jag står tysta medan tåget i hög hastighet far genom tunneln som aldrig verkar ta slut.”

Jag kom och tänka på när man står med en person man inte umgås med, hemma eller nästan var som helst, men när man är själv med en person som man inte brukar umgås med och så plötsligt uppstår den där tystnaden man helst inte vill vara med om. Allt går jättesakta, det verkar som om det aldrig tar slut.

5. ”Jag blir oväntat varm inombords”
Det första ordet som dyker upp är kära. Känslan av pirret i magen, när allt känns så bra och en varm, mjuk rysning kommer krypandes över ryggen, kär helt enkelt. Man kan aldrig veta när man ska bli kär och man vet aldrig när det där pirret kommer och man bestämmer aldrig själv vem man ska älska eller blir kär i.