”Han har övervägt att säga det till henne.  Eller nej, lögn. Han har fantiserat om att säga det till henne fem  miljarder gånger, på olika många sätt, han har bara aldrig gjort det. Ester, jag tror jag är kär i dig. Fet chans. Ester, jag älskar dig. Ja, eller hur. Ja du .. det var en grej. Kan du tänka dig att skita i alla hårdrockare och popkillar och kanske bli ihop med mig istället? - kommer aldrig hända."
Johan  & Ester har varit bästa vänner länge, sedan de satt tillsammans i  sandlådan på lekis. Men vad Ester inte vet är att sedan fyra år tillbaka  har Johan varit upp över öronen förälskad i henne. Allt han kan tänka  på är hennes fräknar på näsan och på hennes kropp under alla de där  kläderna.  Men hur säger man en sådan sak till sin bästa vän utan att  förstöra någonting? Ester som  aldrig har fattat någonting babblar på om sin nya nästan-pojkvän, den  långhårige gitarrspelande pinnen Adam. Johan bara biter ihop,  lyssnar och är tyst. Ester upplever Johan annorlunda denna hösten och  kan inte förstå varför. Medan hon själv drömmer om Adam och tycker att  livet är underbart! Allting är  frid och fröjd tills den där halloweenfesten kommer. Då Johan tar mod  till sig att förändra  allting. Allting som var säkert, blir plötsligt  osäkert och förvirrande.
Huvudpersonerna  är då Johan & Ester. Två helt vanliga 16-åringar som går på  Katedralskolan i Växjö. Johan med sina fula kängor är en helt vanlig  tystlåten kille med helt vanliga jeans och en helt vanlig tröja. Ester  är raka tvärtom. Hon är tjejen som är pratglad, nyfiken och kul. Dom är i  princip varandras motsats. Men man märker redan från början att dom på  något konstigt sätt bara hör ihop.
Jag  tycker att boken är en rätt klyschig kärlekshistoria. Kille blir kär i  tjej och tjejen är kär i någon annan tills hon fattar att hon egentligen  inte är det men då är det kanske för sent. Man kunde liksom nästan  förutspå vad som skulle hända under bokens gång och det var ingen  riktigt sån där brinnande, spännande bok som man bara ville ha mer utav  tyvärr. Någonting jag kom att tänka  på under tiden jag läste den här boken var hur kärlek kan förändra en  människa. Se bara på Ester som blir som besatt av denna Adam. Hon ryser  bara hon hör hans namn och han är allt hon vill prata om. Folk som blir  kära faller liksom i trans och vissa till och med glömmer bort sina  vänner för denna fantastiska person de har fallit för.
När  boken går in på ett nytt kapitel hoppar den även ifrån Ester syn på det  hela till Johans. Så man får en inblick över hur båda ser på  situationen. Jag måste säga att jag föredrog att läsa Johans del av boken  eftersom att hans del av boken till en början hade så mycket mer  mening.  
Den här boken är skriven utav Lisa Bjärbo. En 30-årig journalist och författare. Det är så logiskt alla fattar utom du är hennes första ungdomsroman någonsin. Hon jobbar även som redaktör på Barnens Bokklubb och driver bloggen ”onekligen”.
Jag  gillade verkligen att författaren skrev på ett ungdomligt och realistiskt språk som var väldigt lätt att förstå. Hon blandade in den  typiska engelska-svenskan och använde uttryck som ungdomar ofta använder  idag. Jag tycker även det var väldigt bra av författaren att inte ta  med de vanliga vikt- och utseendesproblemen som en vanlig ungdomsbok  väldigt ofta har med. För  mig är helt klart denna bok en realistisk och är absolut någonting som  skulle kunna hända i verkligheten. Jag tycker att den beskriver en  väldigt typsik tonårsförälskelse som ofta förekommer i den riktiga  världen. Jag skulle rekommendera denna bok till de som gillar dessa typiska, lätta ungdomsböcker då denna är en typisk sådan.
 
Jag har också läst den här boken och kan hålla med dig om att den är lite klyschig. Ingen riktig Ida-bok alltså?
SvaraRadera