”Han har övervägt att säga det till henne. Eller nej, lögn. Han har fantiserat om att säga det till henne fem miljarder gånger, på olika många sätt, han har bara aldrig gjort det. Ester, jag tror jag är kär i dig. Fet chans. Ester, jag älskar dig. Ja, eller hur. Ja du .. det var en grej. Kan du tänka dig att skita i alla hårdrockare och popkillar och kanske bli ihop med mig istället? - kommer aldrig hända."
Johan & Ester har varit bästa vänner länge, sedan de satt tillsammans i sandlådan på lekis. Men vad Ester inte vet är att sedan fyra år tillbaka har Johan varit upp över öronen förälskad i henne. Allt han kan tänka på är hennes fräknar på näsan och på hennes kropp under alla de där kläderna. Men hur säger man en sådan sak till sin bästa vän utan att förstöra någonting? Ester som aldrig har fattat någonting babblar på om sin nya nästan-pojkvän, den långhårige gitarrspelande pinnen Adam. Johan bara biter ihop, lyssnar och är tyst. Ester upplever Johan annorlunda denna hösten och kan inte förstå varför. Medan hon själv drömmer om Adam och tycker att livet är underbart! Allting är frid och fröjd tills den där halloweenfesten kommer. Då Johan tar mod till sig att förändra allting. Allting som var säkert, blir plötsligt osäkert och förvirrande.
Huvudpersonerna är då Johan & Ester. Två helt vanliga 16-åringar som går på Katedralskolan i Växjö. Johan med sina fula kängor är en helt vanlig tystlåten kille med helt vanliga jeans och en helt vanlig tröja. Ester är raka tvärtom. Hon är tjejen som är pratglad, nyfiken och kul. Dom är i princip varandras motsats. Men man märker redan från början att dom på något konstigt sätt bara hör ihop.
Jag tycker att boken är en rätt klyschig kärlekshistoria. Kille blir kär i tjej och tjejen är kär i någon annan tills hon fattar att hon egentligen inte är det men då är det kanske för sent. Man kunde liksom nästan förutspå vad som skulle hända under bokens gång och det var ingen riktigt sån där brinnande, spännande bok som man bara ville ha mer utav tyvärr. Någonting jag kom att tänka på under tiden jag läste den här boken var hur kärlek kan förändra en människa. Se bara på Ester som blir som besatt av denna Adam. Hon ryser bara hon hör hans namn och han är allt hon vill prata om. Folk som blir kära faller liksom i trans och vissa till och med glömmer bort sina vänner för denna fantastiska person de har fallit för.
När boken går in på ett nytt kapitel hoppar den även ifrån Ester syn på det hela till Johans. Så man får en inblick över hur båda ser på situationen. Jag måste säga att jag föredrog att läsa Johans del av boken eftersom att hans del av boken till en början hade så mycket mer mening.
Den här boken är skriven utav Lisa Bjärbo. En 30-årig journalist och författare. Det är så logiskt alla fattar utom du är hennes första ungdomsroman någonsin. Hon jobbar även som redaktör på Barnens Bokklubb och driver bloggen ”onekligen”.
Jag gillade verkligen att författaren skrev på ett ungdomligt och realistiskt språk som var väldigt lätt att förstå. Hon blandade in den typiska engelska-svenskan och använde uttryck som ungdomar ofta använder idag. Jag tycker även det var väldigt bra av författaren att inte ta med de vanliga vikt- och utseendesproblemen som en vanlig ungdomsbok väldigt ofta har med. För mig är helt klart denna bok en realistisk och är absolut någonting som skulle kunna hända i verkligheten. Jag tycker att den beskriver en väldigt typsik tonårsförälskelse som ofta förekommer i den riktiga världen. Jag skulle rekommendera denna bok till de som gillar dessa typiska, lätta ungdomsböcker då denna är en typisk sådan.
Jag har också läst den här boken och kan hålla med dig om att den är lite klyschig. Ingen riktig Ida-bok alltså?
SvaraRadera